Tankar kring matchen.

Jag kom iväg sent till matchen mot Stångenäs. En oro gnagde i mitt bakhuvud att det här skulle bli en oerhört tuff drabbning. Känslan förstärktes ytterligare när Radio Prime basunerade ut Chris Rea och The road to hell. Men jag hade inte hunnit mer än till Grindmotet förrän tonerna började varvas av ett sorl av trummor och sång. Ljudet bara tilltog allt närmare arenan jag kom. Väl framme var det en underbar syn som uppenbarade sig. Ett infanteri av rödsvarta krigare hade intagit hela läktaren och deras framfart hade fått hela läktarfundamentet att flytta sig till ena planhalvan. Taket satt dock fortfarande kvar.

Matchen blåstes igång. Direkt kunde man se att det var skillnad i attityd mellan lagen, Grebbestad som trippade, trixade och passade sig fram på kvicka fötter mellan lagets alla delar anförda av firma Svensson/Andersson, Stångenäs som med rädsla för samma firma hade formerat laget med tre centrala mittfältare hittade ändå inte någon väg genom mittplan och fick istället spela långt. Problemet var att i frånvaro av Andreas Clarholm så vann Grebbestad både första- och andrabollarna och kunde snabbt ställa om. Man var beredd att notera 0-1 på kulramen när Felix Kristoffersson läckert lättade in bollen i nät, men linjeman vinkade samtidigt bort några flugor strax över höger öra och målet dömdes bort. Istället plockade Martin Hansson fram sin kulturella sida och bjöd publiken och Daniel Wilhelmsson på en riktig Rembrandt, smack!, 1-0.

Detta visade sig emellertid bli startskottet på cirkus Jonas Henrikssons 35 minuter långa enmansshow:
1-1 Slalomåkning genom Stångenäs försvaret och en pregnant bresida intill högra stolpen. (11min) Nu lyftes taket.
1-2 Panna, läder, vänstra krysset = vackert (23min)
1-3 Solo med Andreas Samuelsson blir han fälld och sätter säkert den efterföljande straffen. ( 42min)

Paus. I både matchen och cirkusen.

I andra akten försökte Svea omgående få upp positionerna i laget. Lyckades väl rätt hyfsat med det om det inte vore för ett gediget försvarsspel från Grebbestads sida. Backlinjen, ledda av den för dagen briljanta Ulrik Carnström, såg hela tiden till att Stångenäs fick spela felvända, och ofta dubbla man dessutom upp i presspelet, och Stångenäs fick retirera. Svea gick ner på en trebackslinje. Grebbestad kontrade. I en av dessa kontringar ryckte Daniel Andersson ifrån sin bevakning och serverade Anton Henriksson, som destinkt piskade upp 1-4 i nättaket. Rullgardin.

En odiskutabel seger för sambalaget från ostronets mecka. En seger som för upp laget i serieledning, och medan Sven-Erik Olsson skrapar ihop resterna av ett krossat och lemlästat lag, så kan Peter Levin luta sig tillbaka och fundera på hur han ska förädla den guldklimp han har fått i sina händer. Jag funderar på vem som ska flytta tillbaka läktaren.

/ Daniel Andersson