" Din mamma är den ända kvinnan du kan lita på livet ut". En underbar sentens som jag hörde för första gången av Tomas Kristoffersson.

Nu vet jag inte om det är Tomas som har myntat det uttrycket eller om jag bara önskar att det var han för att jag tycker att han är en så oerhört sympatisk person. Oavsett är det ju tur att gener går i arv för det har bidragit till att Grebbestads IF har fått ytterligare ett briljant brödrapar i föreningen - Olle och Felix. Den ene som precis har kommit hem, och den andre som precis ska åka. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

Annars är tongångarna rätt ljusa nuförtiden. 9-1 på två matcher mot Kärra känns rätt bra, och det var faktiskt Liseberg vs Tanum sommarland i lördags. Grebbestad bjöd på den ena rundturen efter den andra medan Kärra försökte få betalt för något som redan på förhand var dömt att misslyckas. Efter debaclet hemma var det tydligt att tränare Per Rosén ville komma upp och störa Grebbestad tidigare i banan. Problemet var bara det att mot ett lag som är bollskickligare, snabbare och .. eh..lättare så blev resultatet en högt liggande backlinje som fick agera utan minsta press på bollhållare från mittfält och forwards. Taktiken medförde att Grebbestad rann igenom gång på gång, och det var bara oförmågan framför mål som gjorde matchen förblev spännande i 44 minuter. Någon hävdade i halvlek att Kärra kunde ha kommit in i matchen om man fått in något av skotten i virket, jag hävdar att hemmalaget borde ha ledat med 5-6 bollar om man förvaltat hälften av alla chanser i första halvlek. Nu blev det bara 3-0 i halvtid, men laget kunde ändå ägna halvtidsvilan åt att fundera på hur man skulle fira Peter Svensson samma kväll. Med eller utan gräddtårta. Utan tyckte Peter, som ville spara grädden till I.C.

Tillställningen slutade ju som bekant 5-0, efter det att Martin Hansson svarat för årets kanske läckraste prestation, två straffräddningar irad och räddning på returen applåderades av 300 åskådare på läktaren och 10 utespelare på planen som för övrigt inte var ett dugg intresserade av att hjälpa Martin på returen. Annars är det mest glädjande att se hur bra laget klarar att hantera rotation i laget med olika platsbyten. Granit Berisha på innermittfält - lysande. Christoffer Söderlund som ytterback - felfri. Detta betyder otroligt mycket nu när serien kommer in i en fas med risk för fler och fler avstängningar. Eller när spelare får för sig att åka över den stora pölen för att lära sig dricka kaffe i 75cl muggar. En avstängning kan jag ta, men förlusten av en underbar fotbollspelare, lagkamrat och arbetskollega blir mycket tuffare.

Därför vill jag ge Felix Kristoffersson ett gott råd på vägen - lita inte på någon!! Om nu inte mamma Tina följer med förstås.

/ already miss you