Den här texten skulle handla om hur Grebbestad IF cementerade sig fast i toppen av årets serieupplaga.

Den skulle belysa hur ett hemmalag skrämmer iväg ett hemmaspöke som har gäckat laget hela säsongen. Tanken var också att det skulle presenteras ett gäng alternativa målskyttar till Jonas Henriksson i ett hemmalag som lekte lusen av ett desillussionerat Gunnilse IS. Nu känns inte den texten lika aktuell längre. Men vad faan gör det. Vi är ju distriktsmästare! Dessutom är vi fortfarande seriens bästa lag. Glöm inte bort det i segeryran.

Nu är det i stället dags att plocka fram den gamla överlevnadslådan som har legat under sängen sedan dom släppte den första Rambo-filmen 1982. För alla lyckliga som inte var födda då kan jag förkunna att filmen handlar om en föredetta krigsveteran som kommer till en liten by Hope i de mer ogästvänliga delarna av USA och blir snabbt ett villebråd för ortens borderlineskadade sheriff. Händelseförloppet eskalerar till resultatet av en kraftigt desarmerad poliskår och en gråtande ärrad kämpe. ( Är det filmhistoriens mest patetiska scen?) Filmen får mig osökt att tänka på Mellerud. Dalsland. Mörka skogar. Ogästvänligt bemötande. Imorgon väntar nämligen årets viktigaste match ( nästa match är alltid årets viktigaste) i Mellerud.
Ett Mellerud som redan har börjat planera för 10 stekheta derbymatcher nästa år mot Färgelanda, Viken, Ed, Åsebro och Stigen i division 4. Men att komma upp till Mellerud kan vara som att komma till Hope. Man kommer dit, det känns rätt obehagligt, några timmar senare åker man därifrån gråtande med ett stukat självförtroende och noll poäng i bagaget. Fråga Vänersborg, Skoftebyn och Kärra. Och Henrik Edvardsson ( läs Brålanda borta och " ta den jävla 7:an nu då!!). Hemmalaget har nämligen tagit alla sina poäng på hemmaplan och även om det bara är tio stycken så ska det inte underskattas.

För distriktmästarna gäller det att ta lärdom av senaste hemmamatchen mot Gunnilse. Det går inte att tumma på passningstempot och pregnansen i adressen på passningarna. Rörelsen utan boll måste bli större och hoten på offensiv planhalva fler. Men framförallt får vi inte bli bekväma i det defensiva arbetet och förlita oss på individuellt kunnande, utan dubbla upp i försvarsarbetet och vara mycket aggresivare. Annars kan även lag som Mellerud bli ett otäckt återseende.

Nu börjar jag fila på nästa veckas text om hur Grebbestads IF cementerar sig kvar i toppen av årets seriespel efter en stabil bortavinst mot Hope....Mellerud. Den har jag ingen lust att slänga i papperskorgen. Lycka till!!

/ " Kom igen nu Örjan! Nu går du ut och visar dalslänningarna att du har varit ute och huggt i skogen sedan du var 4 år!" / Beppen