Vi återvänder till en sen höstlördag 1992 på Rimnersvallens gamla B-plan i Uddevalla. Bohusläns FF har samling för ett gäng killar i femtonårsåldern. Jag har varit inne i stan och uträttat en del ärenden och kommer ut för att hämta med en spelare hem från dagens två träningspass. När jag anländer pågår en spelövning på liten yta där de cirka arton spelarna är delade i två lag under ledning av distriktskaptenen Reine Laurell. Jag blir stående i det lite smågråa eftermiddagsljuset och beskådar något jag fortfarande kan få gåshud av att tänka på.

En stabil och samtidigt smidig pojke verkar ha fullständig kontroll över hela gruppen och framför allt över bollen. Med ett kattlikt rörelsemönster med bollen klistrad in till sig rör han sig runt de övriga och lämnar sedan bollen vidare till medspelare, gör snabba förflyttningar och får tillbaka bollen för en ny vända runt och mellan mot- och medspelare och rullar sedan in bollen mellan två koner som ett mål. Jag har aldrig sett något liknande förr eller senare än de cirka trettio sekunder detta varade.
Killar som senare hamnade i Norrköping, Mjällby och Oddevold i högsta serien fanns med här. Det var ett bra gäng det handlade om, som blev uppsnurrade

Zacharias Malmqvist var en makalös fotbollstalang. Den absolut vassaste jag sett i klubbens tröja. Alla har vi väl vår speciella favorit, det är näst intill omöjligt att jämföra mellan olika generationer och dess skillnader i praktiska förutsättningar, men…den här unge mannen går utanpå alla jag råkat på genom åren. När dagens unga och fantastiska talanger är på väg att blomma ut blir det kanske extra brännbart.
Det kan också ställa begreppet ”talang” mera i fokus. Vad är talang egentligen? Vilka egenskaper och förmågor är de riktigt angelägna att utgå ifrån och vårda? I många sammanhang betonas vikten av volym, det vill säga tillräckligt antal nedlagda timmar av träning. Motivation och uthållighet är nog påfallande ofta skillnad mellan dem som tar sig vidare och oss andra som blir kvar i lägre sammanhang.
Men det kan också få ställas frågan – vad är vi intresserade av ska få genomslag? Vilka egenskaper ska råda? Får vi med dagens volym- uthållighetskrav verkligen njuta av de riktigt stora bollbehandlarna eller de som har de irrationella dragen och bryter alla uppgjorda mönster?
Vi är ju födda med olika förutsättningar och några får med sig att kunna hantera boll och sin kropp på lite andra sätt en de flesta andra. Hur lämnar vi utrymme för att de individuella dragen får vidareförädlas i ett spelutvecklingsmönster som kan riskera att bli lite likriktat? Frågorna kan bli hur många som helst om ämnet, och uppfattningarna i resonemangen kommer nog alltid att gå isär. Det är ju också en stor del av tjusningen och glädjen med idrotten, att vi får ha våra uppfattningar och stå för dem ibland i ganska livliga diskussioner.
Zacharias hade definitivt med sig fler talanginslag än det stora flertalet ungdomar får tillgång till. För att kunna ha en uppfattning behöver vi ju alltid ha fått chans att se och göra våra bedömningar. Jag hade förmånen att få se Zacha spela ganska många gånger, och det var tveklöst något utöver det vanliga. Samtidigt var det viktiga inslag hos den storväxte allroundspelaren som skulle behövt förbättras för att stärka karriärmöjligheten, och det handlade genomgående om motivation som jag kunde uppfatta det. Unge Malmqvist är långt ifrån den ende som av olika skäl ledsnat och lagt av. I alla föreningar finns ungdomar som av skiftande orsaker tappar gnistan eller tappas bort. Vi har ju faktiskt färre seniorspelare idag än för t.ex. tjugo år sedan. Med det menas spelare som tränar och spelar i en omfattning som kan räknas som kontinuerlig, vecka ut och vecka in.

Efter den sagolika träningen deltog Zacha aldrig mera på en BFF-samling. Ingen eller inget lyckades få honom att vilja lägga tiden på fotboll, inte heller på spjutkastning där Zacharias var sverigeetta i sin åldersgrupp eller andra kastgrenar, där han också briljerade med tekniken och kastlängder därefter. Jag minns inte riktigt, men han var nog sverigebäst i ytterligare någon gren. Han spelade en endaste match i GIF´s seniorlag, en B-lagsmatch i Brastad som nittonåring. Då var jag själv lagledare och frågade om han ville vara med. På fråga senare varför han valde vara med då blev svaret: ”Jag visste hur glad du skulle bli.”

I denna nyhet: Zacharias Malmqvist