Vi passar på att ta en intervju med nya tränaren Viktor Sandström i samband med dagens träning

Hej Viktor, hur står det till?
– Det är väldigt fint att vara igång med träningarna.

Ny huvudtränare för Grebbestads IF, hår känns det?
– Väldigt bra! Det var ett steg jag ville ta. Det passar perfekt och jag kommer lite närmare hem, till Kungälv och tjejen har nära till Oslo. Jag har alltid längtat tillbaka till västkusten så det här var helt perfekt! Efter samtal med Christian Mattsson fick jag en väldigt positiv bild och den bilden har jag behållit fram tills nu.

För att lära känna dig lite mer berätta lite om dig, ålder, familj osv
– Jag är 34 år, jag har familjen hemma i Kungälv, mestadelen av familjen. Har en syster som bor i Bratislava med sin man. Jag flyttar nu till Grebbestad med min norska flickvän. Jag fick med henne över gränsen. Jag flyttade till Norge pga naturen, blev pga fotbollen och en skada på fjället och jag tappade gnistan som spelare. För sju år sedan började jag som tränare och fick tillbaka den inre gnistan och efter det har det varit ett enkelt och klart mål att jag skall bli tränare på hög nivå. Jag har tagit graderna genom ungdomsfotbollen, kommit in i seniorfotbollen och nu var det naturliga steget att komma in som huvudtränare i ett lag på den här nivån.

För att lära känna dig ännu mer, berätta om din egna spelarkarriär, vart du varit och på vilken nivå?
– Jag startade i IK Kongahälla och sedan gick jag till Ytterby när jag var 13 år. Jag gick upp med a-laget när jag var 15 år och då var Ytterby i div 1. Men jag slet med att få speltid. Ytterby hade två väldigt duktiga mittbackar framför mig. Ytterby trillade ner till div 2 men båda mittbackarna var kvar och dom har spelat i Superettan så det var svårt för en ung grabb att få speltid. Efter två år blev jag utlånad till Kongahälla, då i div 3. Sedan blev det många faktorer, bland annat privat, som gjorde att jag tappade gnistan. Vi hade även en tränare som jag inte var så glad i heller. Tränade 10 ggr i veckan men fick inte riktigt chansen. Blev utnämnd till bästa spelare i B-laget och även i Kongahälla men fick ändå inte riktigt chansen. Då kände jag att jag behövde en break ifrån det. Så när jag var 20 år sålde jag alla mina saker och flyttade till Norge. Jag ville tillbaka till fotbollen men behövde en längre period från fotbollen då jag tränat 6-10 dagar i veckan sedan jag var 11 år för att kunna bli proffs.



På vilken position spelade du? Av det du sagt ovan misstänker jag mittback
–Jag startade som central mittfältare. Jag var väldigt glad i Francesco Totti när jag var liten. Såg han första gången när jag var fem år och såg han spela med Roma när jag var sju år så jag ville väldigt gärna bli en 10:a. Men det som händer när man är lång, då är det ner på mittback då jag var duktig på att nicka. Och det var det jag blomstrade med till slut, jag tog steg och var en spelande mittback.

Träningsstart i lördags, hur skönt skall det bli att komma igång igen?
– Det är det bästa som finns att få komma ut på planen. Det är något magiskt och jobba tillsammans i en grupp. Vi är det stor skillnad mot att vara spelare mot att vara tränare. Man har fler bollar i luften som tränare. Men att få ha en vision med ett lag och få saker och ting att klicka ihop det känns bra i hjärtat. Vi startade den 17:e, jag frågade om vi kunde starta tidigare men det var den 17:e som gällde så det var en lång väntan. Men det passade faktiskt bra då jag påbörjat flytten från Oslo till Grebbestad vilken fortfarande är igång.

Hur är du som ledare på träningar och matcher?
– Jag skulle beskriva mig själv som positiv, energisk och väldigt delaktig. Jag har läst och tror på det att ett lag är en reflektion av tränarens personlighet. Jag vill ha ett högenergifyllt lag som jobbar väldigt hårt tillsammans och då är det viktigt att du visar detta för spelarna. I omklädningsrummet, på träningen, att detta är en trygg miljö. Jag sätter hårda krav men man kommer falla tillbaka i trygga famnar. Gör vi något som någon inte gillar så tar vi ett snack med dom och oftast är det något vid sidan om som gör att dom kommer fram dit. Det är ju ingen som kommer hit för att bara jävlas. Men vi skall vara ett hårt jobbande lag där jag visar att jag jobbar hårt på sidan och på träning. Jag vill att spelarna skall vara positiva med varandra, jag är positiv med dom, tränarkollegor och staben runt om. Så jag vet att det är jag som sätter standarden så då är det viktigt att jag ligger på 100% hela tiden i det jag vill att dom skall göra.

Hur ser din grundfilosofi ut om vi tänker spelsystem, 4-4-2, 4-3-3 eller något annat?
– Jag utgår från 4-3-3. Men det anpassas utifrån materialet givetvis. Skulle vi ha väldigt många duktiga centrala mittfältare skulle det kanske kunna bli 3-5-2.

Nytt lag som du nu kommer till. Hur svårt är det att lära sig alla nya namn?
– Man prövar ju så gott man kan. Jag har nog fått det intryckt i mig sedan jag var liten med mitt eget namn. Jag heter egentligen Martin men mormor kom när jag låg på BB och sa att den här skall heta Viktor pga att det var hennes favoritnamn. Så mamma och pappa sa att vi döper honom till Martin Viktor. Men mormor sa nej, han skall heta Viktor för Viktor är närmast mitt hjärta. Så jag har alltid, på finska till min mormor (som har finskt ursprung) sagt, tack för namnet mormor.

– Kan man lära sig namnen så fort som möjligt så bygger man den bron där, i Lyn hade jag 150 ungar i akademin, det är ju bara att lära sig namnen. Jag har läst böcker om minne, hur man kan minnas ting och det jag lärt mig är att man skall sätta en bild till det. Hitta namnet, hitta en bild du kan associera namnet/personen till. Så jag hoppas snart kunna alla namn, jag kommer säkert skrika något namn fel med.

Tack för intervjun lycka till i Grebbestad
– Tack!

I denna nyhet: Herrsenior A Viktor Sandström